när ens hjärta stannar

I söndags hoppade jag in på jobbet. Efter jag varit där en timme, så ringer min man ovanligt många gånger och när jag öppnar sms:en så jag Kevin ramlat ner för trappen och har ett sår i bakhuvudet. 

Det var bara att försöka få in någon annan så jag kunde ta hand om Lea. Och givetvis kom en snäll själ vid 2030. Lea var skärrad för blodet men hade haft det bra hos kusinerna. 
Hon ville prata om det så det gjorde vi. Det ändå hon fråga och ville veta var VAD HON KUNDE HA GJORT, men hon skötte sig jättebra under händelsen. 

På lasarettet fick vi ingen hjälp. En sköterska tittade bara på det och konstateade att det behövdes limma. 

Efter 4 timmar konstatera man att det inte fanns någon kirurg på plats fören 03 på natten. Och skickade därför hem Kevin, med ett öppet sår i huvudet. Och uppmaningar om att vi skulle hålla det rent samt hålla koll så han inte blev sämre. 

Varför fick han ingen röntgen? Varför kunde ingen sköterska limma ihop hans sår? varför svara dom inte på några frågor, utan bara berätta att det var underbemannat. Vart fan är empatin
Han är ett barn. Vården går åt fanders. 

Vi bäddade ner hela familjen i samma rum.
Jag är mycket besviken på sjukvården, jag har läst men förstod inte att det verkligen var så illa. Att man inte ens kan göra dig illa! 
1 Inaam:

skriven

Men fy😔 hoppas han mår bättre

Kommentera här: