Det var bara att försöka få in någon annan så jag kunde ta hand om Lea. Och givetvis kom en snäll själ vid 2030. Lea var skärrad för blodet men hade haft det bra hos kusinerna. 

Hon ville prata om det så det gjorde vi. Det ändå hon fråga och ville veta var VAD HON KUNDE HA GJORT, men hon skötte sig jättebra under händelsen. 

På lasarettet fick vi ingen hjälp. En sköterska tittade bara på det och konstateade att det behövdes limma. 

Efter 4 timmar konstatera man att det inte fanns någon kirurg på plats fören 03 på natten. Och skickade därför hem Kevin, med ett öppet sår i huvudet. Och uppmaningar om att vi skulle hålla det rent samt hålla koll så han inte blev sämre. 

Vi bäddade ner hela familjen i samma rum.

Jag är mycket besviken på sjukvården, jag har läst men förstod inte att det verkligen var så illa. Att man inte ens kan göra dig illa!