stormen
Nu har det varit stormigt ett tag, men nu skulle jag vilja påstå att det bara är vågor som slår mot klipporna.
När jag inte längre har någon energi kvar, blir jag lätt negativ. Håller det på en längre period så blir jag nästintill deprimerad och puttar alla ifrån mig. För jag har jämt göra att stå ut med mig själv!
Eller så flyr jag och försöker hitta orsaken i det som finna runt om mig. Men i själva verket så beror allt bara på mig själv, att jag är dålig på att ta hand om mig. För att jag ser alla andras behov före mina egna.
Men till vilken nytta. Jag missunnar bara det finaste jag har i världen. Det är dags att resten av världen börjar ta ansvar över sina egna liv. När jag orkar, kan jag lyssna och ge råd - det kan faktiskt finnas en rätt bra axel att luta sig på också!
Men all min energi kommer att gå till min familj och alla som laddar mig med positivitet. Allt annat får vänta.
Igår var mitt första pass på jobbet. I all ensamhet så vill jag gärna flyga iväg med allt negativt. Jag är nästan uppe på ytan igen, så ner ska jag inte. Nu är det dags att boosta med energi och känslor som gör mig glad.
Det finns inga måsten längre. Det finns inget perfekt, för bra är minst lika värdefullt.
Den närmaste tiden kommer jag ägna åt att läka det som jag förstörde under stormen.