Jag är inne i en period, som jag inte annat kan förklara som en "bög hög", dvs när alla barnen la sig på varandra och den som låg underst var den som blev mosad. 

Jag känner mig som det barnet, men jag andas fint och världens visar sig med klara ögon. 

Jag behöver bara känna allt extra mycket, kramas extra hårt, känna känslor extra mycket, streta emot extra mycket, vara extra mycket trött och bara vara extra bråkig med livet. För jag ligger ju under alla andra barnen och kommer förmodligen inte därifrån även fast jag ber, skriker, beodrar att alla över mig ska gå bort! 

 

Det mest störande är att jag är omänskligt trött och det verkar inte vara sömn som är svaret.  jag är så dålig på att prioritera, jag vill göra allt men jag har inte tillräckligt med tid. Och nu börjar tiden bli knapp. Hur mycket tid har vi kvar? jag kommer ångra mig om du inte får lite av min tid även fast det nästan är jobbigare att försöka hålla positiviteten vid liv än att faktiskt ge dig tid. 

Häromdagen somnade jag på min man, medan jag lyssnade på hans hjärtslag. Jag somnar ( för det mesta) sist så jag vet att alla andas. Jag älskar när folk snarkar då vet man absolut att människan är vid liv.  Men livet suger musten ur mig just nu. Jag tar alltid på mig för mycket men jag har inga problem med det. Någon måste styra rodret i livet. 

Mitt jobb har lärt mig att be om hjälp, att ensam inte alltid är starkast. 

 

 

Maktlöshet. Är en känsla jag inte bemästrar. Jag gillar inte situationer där jag inte kan laga. Ibland känns det lite som att Någon, mycket större, försöker få mig att avsky julen eller tvinga mig att börja gå till kyrkan på söndagar.  

Eller ifrågasätta hur mycket än människa ska orka med, men saken är den att man orkar så mycket som man själv bestämmer och jag är ingen quiter.

 I julklapp i år önskar jag mig mer energi och ett år ( helst flera år framöver) utan död och osämja.  

 

Mitt nyårslöfte, Jag ska ta tillvara på dom kunskaperna som skymtas på året väg och tillvaron som erbjuder skratt med klar överblick även när tårarna skymmer sikten. Ur kärlek ska jag finna kraft och ro till återhämtning.