Det här med att vara tyst och ta hänsyn är en stor sak på mitt arbete. Men oavsett hur mycket jag försöker vara tyst så väsnas jag som en elefant på stranden. Jag är en sån som avskyr strumpor och nu på sommarn så är det en bra ursäkt att inte ha på sig dom. Istället fastnar fötterna, för givetvis ska man ha sån fot svett, i golvet och det hjälper inte ens att gå på tårna. 

Så vafan, här är jag och väsnas. Det är väl bra att veta vilken personal man har att göra med, så här sätter Vi ribban högt. Men inte nog med det, att man har fötter som låter som sugproppar, man har ett väldigt dåligt minne också så varför inte kombinera med lite extra spring. Nu när man ska vara tyst. 

Dessto mer jag försöker vara tyst, dessto mer låter det. Det händer också att jag fäller mig själv eller rent av tar felsteg - för att jag tänker mer på att vara tyst än vart jag sätter fötterna. 

Så min lösning kommer att vara, strumpor. Med strumpor behöver man inte tänka, utan bara vara! Stackars mina fötter!!