Jag är alltså på väg till mitt natt pass, när jag gör små tassar bakom mig. Så jag vänder mig om! Där står min katt, som är mer som en hund. Jätteglad och undrar vart vi ska gå. 

Nej nej nej. Gå hem! Han bara tittar på mig som att " jag är mattes kille".  Så jag fick ringa efter min man och börja gå hemåt igen. Han förstår väl att han inte kan hålla till vid den stora vägen. 

Så min man fick bära in katten. Kurre är ju förbaskat söt, han ska vara med överallt.